Elesine

Ett nytt skapande

 

Kände igen dammet, kände igen människorna, känner mig hemma.

Jag känner mig hemma, känner mig lycklig, känner mig mer och mer hoppfull. 

Öppna upp ditt fönster, slå ut din dörr. 

Vintern är här men jag blir varmare och varmare för varje dag.

Brother! I can't believe you've done this. 

Glädje.

Lovisa, Hanna, Sofie, 3G, Lisa.

Morgonstund. 

Kön till maten.

 

liza Minnelli.

Gröna sköna växter. 

En uppdatering kommer. Ciao

Ett brev till framtiden.

Hej SSN.

Jag heter Elesine Nauclér, är 16 år gammal, och bor i Falsterbo med min mamma och pappa. Under mina år som barn och som ungdom har jag och mina föräldrar bott på en hel del olika platser. Nu för tiden åker vi oftast tillbaka till Afrika på större lov och då till Västafrika där min mamma ursprungligen kommer från.

Totalt har jag bott 9 år i Afrika och dem resterande 8 åren har jag bott i Sverige. Jag är otroligt tacksam över att jag har fått privilegiet till att få resa och upptäcka nya kulturer och människor. Det har skapat mig till den person som jag är idag. Jag bryr mig om människor och brinner för mänskliga rättigheter då jag vill att alla människor vare sig kön, sexualitet, religion och hudfärg ska behandlas med respekt av sina medmänniskor.

Utöver det är jag en kreativ person. Jag gillar att tänka utanför boxen och är ganska envis till min läggning. Jag gillar att utmana mig själv och inte följa strömmen. På min fritid ägnar jag mig åt att spela teater, dansa och sjunga. Jag gillar också att rita och fotografera. Jag blir tillfredsställd när jag får utrycka mig igenom kreativitet och jag tycker att det är kul att skapa något och dela med mig.

Jag tror också att det beror på att mina föräldrar låtit mig följa mina drömmer och mina mål. Dem stöttar mig alltid och ger mig konstruktiv kritik. Det har gjort mig stark och modig. Mina föräldrar har också gett min en trygg men spännande uppväxt. Det har gjort att jag inte rädd för att testa nya saker. Dock har jag som alla människor vissa brister.

På grund av min envishet kan jag bli besviken på mig själv när jag inte lyckas. Jag vill alltid att människor ska se mina bästa sidor. När man blir emotionell och besviken kan det vara svårt att visa sig svag. Dock har jag lärt mig att ju mer öppen man är med sina känslor desto större chans har man till att utvecklas till något bättre.

Jag har sedan ett år börjat på Malmö Borgarskolan. Jag går på en internationell linje där vi studerar både samhällskunskap men också lite naturvetenskap. Innan jag skulle börja första ring hade jag riktat in mig på IB linjen. Jag trodde att IB linjen skulle passa mig perfekt. Dock är jag ganska glad att det inte blev som det blev. Istället kom jag in på Social Science och är mycket nöjd med mitt gymnasieval.

Mina tankar till min nuvarande studiesituation är positiv. Malmö Borgarskolan sätter en hög standard på eleverna. Våra lärare är öppna till att hjälpa oss och dem vill se oss lyckas med våra studier. Jag är glad för att jag har bra lärare som inspirerar mig och gör mig till en bättre elev. Dock kan deras förväntningar vara för höga ibland, vilket gör att man som elev blir lätt stressad. Det är något skolan borde förbättras på. Med en hög standard måste lärare förstå att man inte alltid kan lyckas till 100 %. När man inte alltid lyckas behöver man vägledning istället för att bli besviken och ledsen. Det bästa är alltid en bra kommunikation mellan lärare och elever. 

Jag är medveten om att jag är priviligierad till att ens få söka till den Svenska Skolan I Nairobi. Många barn kan inte ens gå i skolan och få en utbildning, medan jag sitter här i mitt hus och kanske kan få gå mitt andra år i Nairobi.

När jag tänker tillbaka på den tid jag bodde i Afrika blir jag glad. Dels var det nog för klimatet men också för att kulturen är så annorlunda men samtidigt så spännande jämfört med Sverige. Det jag förväntar mig med mina studier hos SSN är att studierna går lika bra som i Sverige. Dessutom låter internatlivet mycket spännande. Man blir som en stor familj då man växer upp med varandra under ett år. Man kommer nog få vänner för livet och många kontakter runt om i världen. Jag ser också fram emot att bli ännu mer självständig och kunna utforska ett nytt land och en ny kultur som man inte vet så mycket om.

Det kommer bli en stor förändring i min vardag men det är en utmaning som jag är villig att ta. Det kommer vara ett av livets bästa år tror jag och jag hoppas verkligen att jag får uppleva ett år i Nairobi. 

Onsdagen, timme för timme.

08:00

Vaknar av mitt fågelalarm som ekar. Mitt rum har tömts ut och om 24 timmar åker jag. Sista kvällen med min familj och vänner. Jag kommer ihåg hur mör och ledsen jag var. Men inga sura minner skulle förstöra min sista kväll. Det blev te och Friends som sällskap på morgonkvisten. 

 

09:00

Efter en långdusch packar jag om och om och igen. Ett år känns för långt. Hur packar man för ett år?

 

 

10:00

Rummet behövde omvårdnad. Det kändes konstigt att se allt bli ihop packad. Hejdå bilder, hejdå säng, hejdå matta. 

 

11:00

Lagade en dunder lunch om ni frågar mig. Bruschetta med färskt bröd. Trevligt ska det ju va. 

 

12:00

 

En sista bussresa fick det bli innan jag sa hejdå till staden jag älskar så mycket. Malmö! Staden som är så himla unique. Vi ses snart dock. Magen var pirrig men glädjefylld

 

                    

 

13:00

 

Malmöfestivalen var i fullfart och det kryllade utav små matstånd. Jag, Evelina, och Ebster bestämde oss för att testa Green fries fabulösa pommes frites. We give it a 5 out of 5. 

 

 

14:00

 

Det finns liksom igen finare.

 

 

15:00

 

Sen var det dags för showtime. Jag menar kolla in henne i mitten. Wow, wow, wow. 

 

 

16:00

 

Efter en massa skrik och applåder drog vi oss till ett cafe, men först lite bilder. Jag agerade fotograf och Eve..... vet jag inte riktigt. Fina modeller iallafall. 

 

 

17:00

 

Chelsea mötte upp oss och vi pratade om skolstarten och pirret som vi alla kände. Mycket skratt delades ut också. :)

 

 

18:00

 

Efter kaffet var det lite fönstershopping för en del, men vissa hade andra idéer. Ru Pauls drag race!!!!

 

 

19:00

 

Sen dagdrömde vi oss iväg, då vi är vuxna och bor på Möllan i ett kollektiv. Mmmm vad jag saknar er mina vänner. Kärlek, kärlek, kärlek

Kamerarullens slutliga uppgift

Jag har exakt 1975 bilder, och 364 videor på min kamerarulle på mobilen. Det är en blandning mellan skärmdumpar, matbilder, och en heldel med roliga videos. Personligen tycker jag att det kan bli jobbigt med för många bilder. Dem finns där men dem gör mig ingen nytta. Jag brukar nästan aldrig scrolla igenom min kamerarulle, och jag är väldigt snabb med att trycka på delete knappen allt för många gånger, men inte nu! Nu mina vänner går vi tillbaka i tiden med hjälpa av mina visuella bilder som jag har tagit halvt gråtande eller halvt skrattande. Det blir en bra sammanfattning av årets gång. Dock vet jag inte vart jag ska börja.... 

                                                                                         

                                                                      Palma de Mallorca.

  

Innan vi tog vårt pick och pack och drog till Palma var jag inte så taggad. Jag hade inte riktigt fattat hela grejen med Spanien. Jag trodde att staden bestod mest utav höghus och shoppinggator, med dyra design märken och klädkedjor med ett fast fashion-koncept. Jag hade ett och annat rätt, dock blev förälskelsen större och större. Människorna, spanskan, kulturen, stränderna, och dem små pittoreska förorter runt om Palma var magiskt. Mina bästa minnen ifrån den resan är när jag, mamma och pappa cyklar "runt" 2 mil om dagen och unnar oss med att stanna på olika plaster och ställen och börjar leta oss fram. Det var verkligen en suverän resa som jag mer än gärna hade gjort igen. Cykla mer!! 

 

                                                                                                        Halv åtta hos mig.

Kanske inte dem roligaste bilderna men våren hade tittat förbi och jag var sjuk. Lika bra att fånga vårsolen på bild innan den hastigt skulle försvann. 

                                                                          Lick the Acai.

Sommarlovet hade dragit igång och Elyssa skulle dagen där på åka till Tokyo. Vi pratade om hur man packar för längre vistelser och hur exakt vet man vad man vill göra i framtiden? Do you get a calling from someone or something? All of the university points are soooo high, and we have just started school! Mitt första år av gymnasiet var fantastiskt men svårt. Jag fick verkligen börja om på nytt i en ny skola, med nya vänner, nya lärare och nytt skolsystem. Det var svårt att vänja sig till en början men allt fick sig ett bra slut. 

 

                                                                              Den 6 & 7 Juni 

 

Den 6 Juni åkte jag, Elyssa och Elle in till Köpenhamn. En del fönstertittande blev det för oss alla men några grejer fick vi med oss hem. Härliga Köpenhamn!! Den 7 Juni kom Aya ner till Falsterbo. Jag visade henne mina favorit ställen och vi beslöt oss för att göra en picknick mitt bland kärlekstigen där vi kunde höra vuxna män skrika FOOOUUUUURRRRRR. Senare på kvällen fick det bli en taco dejt med Ebs och Evelina. Vi drog sen ner till stranden och skrattade en hel del.

Hörni vet ni vad. Detta få nog bli en serie av inlägg. Kamerarullen kommer alltid finnas vid min sida och flera minnen kommer att göras. Vem vet vad nästa sammanfattning kommer bli av... Ciao!

 

Tidernas tid.

Då var man tillbaka. Konstigt att jag hittar hit ändå. Blogg livet var ju inte riktigt min grej. Jag kom ihåg hur jag febrilt skrev ner mina tankar och känslor på en halvdålig Toshiba dator, då jag inte heller hade några Å, Ä, och Ö:n på mitt tangentbord. Mitt skrivande var inte heller fantastiskt. Jag brukade mest dra vita lögner och gjorde allt för att bli lite mer som Kenza. Varför blir man så optimistisk egentligen när det gäller succé? Jag var tolv år och jag trodde att jag var ändad för storhet. 

Jag kommer ihåg hur jag stelt poserande framför min systemkamera, och hur jag tvingade mina vänner till att ta flera och flera bilder på mig. Jag kommer också ihåg hur pinsam jag kände mig. Jag höll allt i hemlighet och när jag skrev inlägg som innehöll specifika frågor brukade jag kommentera själv, fast med anonyma användare. Tillslut orkade man inte. Efter bara ett halvår kastade jag in handduken och tog ett farväl till mina sex olika bloggar, "beslutsångesten liksom" :). Det tog ändå fem år tills jag hittade tillbaka, och nu är jag här, på for.me. 

Om jag ska vara helt ärlig med mig själv så vet jag inte hur länge detta kommer hålla. Jag är taggad, absolut, men på slutet av dagen så är det bara en blogg. Åh vad jag önskar att jag hade mitt nuvarande tankesätt för fem år sen! Nej men jag vill skriva när jag vill skriva. Jag vill skriva när jag har inspiration och när jag har något att dela med mig av. Jag vill inte känna press eller skuld (som jag själv ger) när ett inlägg inte har publicerats. Jag vill göra detta för mig. Dock är det ett plus att allt arkiveras och att du som läser kanske får en känsla av lättnad eller till och med glädje?? So original. 

Nej, nog om mitt halvdåliga flumskrivande. För några veckor sen hittade jag en lista med ganska roliga och unika frågor och blev ganska chockad över hur svårt det var att svara på vissa av dem. Det tog ett tag men tips för rolig aktivitet!! 

1. Hur gammal är du?

Sexton. 

2. Hur gammal känner du dig? 

I see myself as a 75 year old nun. Nej men skämt åsido. På riktigt så känner jag mig som en 75 årig tant. Det kanske låter klyschigt men jag som person har en gammal själ inom. Jag har till och med döpt hen till Marcel. Marcel är en person som är pigg men lat. Marcel tycker om långa sommarprat. Marcel älskar gamla biografer som visar gamla klassiker men också dö långa dokumentärer. Marcel älskar charader och älskar att ha en trevlig hemmakväll med Moder family framför tv:n. Marcel älskar att titta på matlagnings program (helst Jamie Oliver) och bakar stora mängder av torra havre kakor. Under vinterns tid kommer Marcel börja sticka och måla mer!

3. Var bor du?

Just nu bor jag i Falsterbo, söder om Sverige, dock kommer en förändring ske mycket snart!

4. Vad har du gjort idag? 

Idag är det lördag och jag har:

1. Sovit över hos min finaste vän Ebster. Vi vaknade av ett alarm som snoozades bort.

2. Efter ett par gäspningar stampade vi runt i hennes hus och gjorde frukost. 

3. Vi åt mängder med frukt och Ebs introducerade mig till en himla bra serie som jag har aldrig tittat på innan. 13 reasons why.

4. Vi satte på oss varmare kläder och gick ut på en promenad med Ebbas hund Åke!

5. Mor och far hämtade upp mig vid halv två och vi körde hem.

6. Väl hemma lagade jag lunch till mig själv 

7. Därefter tog jag ett bad och hann se allt för många avsnitt av Modern Family. Jag har insett att jag mer och mer är lik Manny i Moder Family. 

8. Sedan gick jag och pappa igenom min packlista, då det visade sig att vi har lite kvar att köpa. 

9. Plötsligt hade mor min tappat bort sin mobil så i 30 min letade vi febrilt överallt

10. Update: vi hittade den!

11. Klockan hade plötsligt blivit 18:00 och middag serverades. 

12. Snart är klockan 22:00 och vi tittar på VM, eller mest mamma och pappa tittar.

5. Sommar, höst, vintner eller vår, vilken föredrar du? Varför?

Höst. Dels för att jag älskar augusti och september månaderna men också för att Augusti månaderna brukar bli mitt nyårs firande. Det är då jag börjar planera och skriva upp listor och planer för skolåret och för vad jag vill åstadkomma. 

6. Är du beroende av någonting?

Att ha kontroll när jag lagar mat till ett större sällskap. Jag gillar att göra saker själv och kan verkligen rysa när någon tar över och rör om i matkastrullen. 

7. Nämn tre saker som man kanske inte vet om dig?

1. När jag är stressad börjar jag stor städa tidigt på morgonen, oftast vid sju tiden.

2. Jag är riktigt dålig förlorare. Jag kan fortfarande må dåligt när jag tänker tillbaka till årets dansläger då jag ljög för mina medspelare att jag hade gått på kanotskola i fem år. Det slutade med att jag och Hanna fick ta slut banan som skulle avgöra allt. Jag som aldrig har gått i kanotskola gjorde så att vi kapsejsade så både jag och Hanna skadade oss rejält. Sorry Hanna. 

11. Vilken är din favorit affär?

Just nu älskar jag att titta runt i öppna hjärtan på gamla möbler och lampor, mmmmmm Marcel blir så himla lycklig då!!

12. Är du morgon- eller kvällsmänniska?

Jag är definitivt en morgon människa. Mitt alarm brukar alltid gå av vid 07:30 tiden. Det blir liksom svårt att ligga kvar. 

13. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? 

Mina föräldrar. Gud vad dem har offrat mycket för mig, speciellt med mina studier. För evigt tacksam. 

14. Är du blyg

Verkligen. Ibland har jag jätte svårt att få ut några ord alls och brukar bara le och nicka när jag träffar nya människor. Men har blivit bättre och bättre. Det var jobbigare när jag var yngre, men nu har jag slutat bry mig och slutat över analysera på mina misstag och låtit mig ta plats för en gång skull. Self love is so important.