Elesine

Koroni.

Efter ett dygn hemma bar det av till Koroni, en halv ö som ligger 4 timmar bort med bil från Aten. Resan var lång och varm. Vi hade en hyr bil som rymde högst en person. Dörrarna var trånga och AC:n funkade knappt. Motorn var jätte slö, så pass slö att bilden kunde ta oss upp för branta backar. Men ack så vackert det var. Koroni är jätte litet. Det finns ingen skallat nattliv eller ungdomar, och det passade oss perfekt. En mer pittoresk by där äldre män och kvinnor sitter ute på deras veranda och små skvallrar. Havet är så blått och varmt, och det finns massivs med havssköldpaddor längre ut. Resan var magisk. Ett ställe som jag varmt rekommenderar att du åker till. Ganska sugen är jag för att åka tillbaka, men då själv, och gärna under en längre vistelse! 

Algarve och Lissabon.

Efter en fantastisk vecka av firande och dans bar det av till Portugal. Ett kärt återseende. Vår resa började tidigt. Det var varmt när vi anlände till Faro. Två timmar senare anländer vi till Ferragudo, en liten fiskeby med dyra restauranger. Dem första fem dagarna bade vi, lagade god mat, spelade skit gubbe och uno, och en hel del bråk faktiskt. Senare skulle vi ta oss till Lissabon. Två dagar med ett högt tempo och ett pulserande statsliv. Den delen av resan var inte heller bra. Eller resan i sig var magisk, det fanns bara en frustration inom sällskapet. Dock är min mapp full med bilder som ska blomstra.

 

Vi sjunger om studenten.

Den 5 juni 2019. Dagen var kommen. Min dag. Jag vaknade tidigt. Jag hade sovit dåligt. Min syster har en katt och jag är djupt allergisk. Mina ögon var svullna och röda. Kroppen var trött och slö. Men med tiden som gick väcktes jag mer och mer. Studenten. Idag tar allting slut. Mina rutiner, skolan, lärarna, klassen, Malmö, borgarskolan, ångesten, stressen, meriterna, allt tar slut idag. Min morgonrutin görs långsamt. Jag tar hand om mig själv på så sätt att det tog mig över två timmar att bli klar. Tillslut vinkar jag hejdå till min syster och går mot Södervärn. Elle och jag har kontinuerlig kontakt. Vi ska mötas vid Davidshall och ta en VOI till student frukosten. När vi möts bryts murren ner igen. Jag blir i chock. Hon och jag står här nu, tillsammans som vi sa. Genom ett tufft år har vi alltid haft varandras ryggar. Hon min och jag hennes. Hon lyser verkligen. Ingen av oss har varit såhär vackra.

Vi betalar och VOIAR iväg. Det tar oss 5 minuter. Vi knakar på och nästan alla i klassen är samlade. Frukosten är klar och magisk. Vi dricker och pratar och skrattar. Allt går igenom mig, men ingenting fastnar. Allt känns overkligt. Hur? Hur kommer det sig att vi alla är här nu? SCBM16?

Vi får våra "klassens" utdelade.  Jag blir klassens sunshine. Jag sätter på mig halsbandet och bär den stolt. Vilket firande. Vi tar oss senare i grupp mot parken. Det är där vi ska ha klassfotograferingen. Vi sjunger och skriker och hör hur ljudet av allas röster försvinner sakta. Sedan tar vi oss vidare till Malmös saluhall. Alla beställer olika maträtter men vi sitter i en samman grupp. Drick lekar görs och jag skrattar bara. Kärleken till alla ryms upp och jag är igen i chock. Allt sker så snabbt. Helt plötsligt är vi tillbaka på skolan. Borgarskolans aula fylls med studenter och vi sjunger och dansar. Det finns till och med ett band som spelar talets hits! Sedan håller vårt rektor ett tal. Om hur vi ska ta sats och kämpa på. Helt ärligt går hans tal rak igenom. Det fastnar liksom inte. 

16:45. Det är då SCBM16 springer ut. 

FAMILJ. Jag blir bemött med blommor och presenter. Min familj. Min starka familj. Som har stöttat och alltid varit där för mig. Mitt allt. Verkligen. 

Resten av dagen och kvällen mina vänner är för böckerna. Vi hörs snart igen! 

Vi ses på nalen!

Jag vinkar hejdå.

Idag vakande jag upp med ingen ångest. Det var länge sen jag kände mig såhär lung, såhär lycklig. Min mage brukade värka på kvällarna, och på morgonen vaknade jag upp alltid trött. Som reflex burkade mina händer smeka min mage sakta men idag behövdes inget djupt andetag eller beröring. Jag vakande upp glad. Pratade med pappa, sjung till och med. Tvättade kläder ifrån resan jag nyss varit i. Under år av mitt liv har psykiatrin varit närvarande. Jag har alltid varit en orolig själ med massa demoner som har spökat i mitt huvud. När jag flyttade till Kenya var min sorg och depression som värst. När jag blickar tillbaka hoppar jag över dem mörka tiderna eftersom majoriteten av min vistelse var förbunden i sorg. Dagar kunde gå då jag åt ingenting. Jag låste alltid in mig på mitt rum och vägrade titta ut på solenljuset. Jag blev rädd. Jag blev rädd för många av människorna där men också rädd för mig själv. När jag kom hem var sommaren jobbig. Mamma och pappa ville göra allt för att dämpa mitt lidande, dock fortsatte sorgen. Tillslut klarade jag knappt av att prata. Jag blev stum. Öpnnade aldrig min mun för att säga emot. Lät folk gå över mig. Så på min 18 års dag bokade jag tid hos min Pyskolog som skulle bli min räddare under det sista året i gymnasiet. Dem första mötena var jobbiga. Jag satt mest och grät. Psykologen hade inte fått höra min röst tills vårt femte möte. Det är ett privilegium att söka hjälp, jag vet det själv eftersom båda mina föräldrar är läkare. Kön är lång och det finns många att hjälpa. Dock när man väl är inne, släpp aldrig taget för tro mig, det fanns många dåliga dagar i mitt liv då jag undrade om jag någonsin skulle kunna ta mig ur detta helvete till liv jag tyckte leva, och det kunde jag. Absolut är mina dagar ibland bättre än andra. Dock med hjälp av en stark KBT behandling samt uppgifter, klarar jag av min stress, ångest och sorg till den grad då jag lever i lycka 90% av min tid. Jag är 18 år och jag lever. Jag lever. Mina tårar täcker över några bokstäver när jag skriver detta i nu tid, men jag är så jävla lycklig just nu och kommer fortsätta vara lycklig eftersom jag vet vem jag äntligen är, och hur jag vill bli och kräver att bli behandlad av mina medmänniskor. Jag lever och frodas på saker som gör mig lycklig, och jag uppmanar alla till att finna något litet som kan lätta på trycket ibland. För alla förtjänar lycka. 

En sagostund.

Varje eftermiddag, efter en lunch i skuggan tog hon på sig sina tunga skor och sprang på den varma sanden. Jag frågade henne om hon ville låna mina hörlurar för att lyssna på peppande musik, hon svarar med att hon hellre lyssnar på havets instrument. 

Ett typiskt lunch stopp där vi alla beställde in en catch of the day samt öl.

Tidvattnet höjdes tidigt på morgonen, dock försvann inte vatten nivån denna morgon. Vi fick ta en båt till mina kusiners hem. 

Jag blir så lycklig när jag är omgiven av vatten och natur. Hur kraftigt vinden blåser i träden och hur stora vågorna kan bli. Jag kan inte sluta doppa min kropp i saltvattnet. 

Efter lite tillgiven kärlek lämnade han aldrig min sida. 

Jag tyckte det var jobbigt att behöva lämna stranden, men livet på Gambias gator behövs upplevas ibland. 

I hav döps det människor, men i Gambia blir hästarna tvättade av  heligt saltvatten. 

Kvällarnas underhållning stod schemalagt. På nyår började en fransos prata med mig. Vi drog oss ner till stranden. Jag frågade honom när han ska resa hem igen. Han vänder sig mot mig och säger imorgon.

Ett upphittat gods.

 

Sista veckan.

Måndag! Jag tackar och bokar för min sista måndag i skolan NÅGONSIN. Hade två prov imorse, och nu ska jag ha min näst sista svenska lektion. 

Det här ska jag göra i veckan!

1. Träffa Amanda för kvalitetstid.

2. Skriva stöd ord till ett seminarium samt en redovisning.

3. Ha teater repetitionen på Malmö stats teater.

4. Ha etiken redovisning. 

5. Ha ett seminarium inom ämnet internationella relationer.

6. Lämna in en individuell rapport i etik och moral.

7. Packa inför Barcelona.

8. Visa upp en engelska pjäs. 

9. Städa mitt rum.

10: Beställa ballonger. Det är dags att fira friheten. 

 

En aktuell packlista.

Jag och en av mina närmsta och finaste vänner har skapat den ultimata packnings listan, och tro mig när jag säger det här, detta vill ni inte missa. Vår egna tolkning av allt en människa skulle behöva. Jag älskar att planera. Min själ blir lung av det. Elle är detsamma, tänkt att jag har hittat min själsfrände. Jag visar henne mina organisations videor på youtube och hon skriver snabba och effektiva listor, dreamteam säger jag bara. Två små men söta tanter som förgyller dagarna med att visa upp sina dagböcker och pennor och inspirerar andra till att göra detsamma! Barcelona närmar sig för varje dag, och med tanke på att det är så mycket prov just nu i skolan kommer jag inte ha tid till att leta runt i min garderob och försöka slänga ihop en snabb packing. Istället är jag så pass förbered men en magisk lista som kommer göra packdagen mycket stressfri och lung. Safe travels my friends.

Musikal drömmen.

Det är fredag idag. Som den hederliga svensken som jag är har jag ätit tacos till middag (håller mig för skratt). Det har varit en lång dag idag. Den började tidig med en dusch och ett försök till att piffa upp sig. Det gick sådär... Stressad som vanligt springer jag till busshålls plasten och sätter mig längst fram. Lyssnar på ett gammalt podd avsnitt och somnar. Vaknar vid södervärn och trycker snabbt på "stanna" knappen. Tar en ytterligare buss och springer den sista sträckan till skolan. Jag springer aldrig. Det tar mig en och halv timme för att komma till skolan, och vi hade en lektion idag. En lektion. Vi ska försöka modernisera Shakespeare på engelskan, vilket känns lättare sagt en gjort. Det är mycket nu i skolan. Varje dag bockas något av, dock läggs något ytterligare alltid till. Semestern är snart här men friheten känns som en evighet. Jag och mina vänner är duktiga på att leva oss bort. Vi planerar, gör listor till kommande resor, och drömmer oss bort ifrån en grå och jobbig skolmiljö. 

Efter en onödig lektion samt mentors samtal traskar jag och mina två fina vänner vidare till ett fik. Beställde in något av det godaste jag har ätit. En vegansk blåbärs smulpaj munk. JAG VET! Slickade av tallriken för ingenting skulle slängas bort. Drack en god men onödig dyr äppelmust också. Sedan blev det lite fönster shopping för min del, dock fick några andra lite större och bättre kap. 

Vi kramar varandra hejdå. En av oss ska jobba ett ytterligare pass, en annan av oss väntade febrilt på ett svar av en vän, och den sistnämnda (jag då) var påväg mot min tredje teater repetion. För några månader sen gjorde jag en audition till en uppsättning. Pjäsen handlar om de skyddssökande som skrev för 2500 år sedan av den grekiske tragedi mästaren Aiskylos, och är ett av världens äldsta teaterstycke. Samtidigt är stycket mycket aktuellt, att man skulle kunna tro att det skrivits idag. En grupp unga kvinnor lämnar allt och går ombord på en båt i Nordafrika för att segla över Medelhavet. De flyr från våld, övergrepp, och tvång och ber om beskydd i Grekland hos Kungen av Argos. Här säger lagen att kungen ska ge dem asyl, men ska kungen nu lyssna till lagen och de skyddssökande kvinnor, eller ska han beskydda sina invånare och sin stad mot möjliga konflikter? 

Från 14.00 till 17:00 övande vi kör sång samt dans. Klockan 17:00 står mamma redo för att köra mig till min andra teater repetion. Vi övade och repeterade tills 20:00. Långa timmar med musikala drömmar. Fan vad stolt jag är över mig själv att jag faktiskt satsade och vågade. Det behövs det mer av!  

 

Ett viktigt samtal.

                                               

Låt oss komma ihåg överlevarna. Låt oss komma ihåg händelseförlopps som förbi ses, låt oss komma ihåg. Folkets tempel var en ny religös rörelse och gemenskap ledd av James Warren Jones, som tillkallade sig som Jim Jones. Jim Jones föddes 1931, den 31 maj. Han föddes nära Lynn, Indiana och dog den 18 november 1978 i Jonestown, Guyana. Han var en amerikansk kultledare som lovade sina anhängare en utopi i Sydamerikas djupa djungel efter att han förkunnade sig som Messias av Folkets tempel, som var en San Francisco baserad evangelist grupp. Kulten blev en internationell uppmärksamhet pågrund av Jonestown massakern där morän 900 medlemmar dog i massmordet under ledning av deras ledare, Jim Jones. Religion har alltid varit en fascination hos mig. Vad tillkallar  människor till att tro på någon med sådan djup och mening? Dokumentären är hjärtskärande men viktig. Viktig att se. 

Solsting, svett, och Mombasa.

                                                      

Malmös firande.

En natt ute. Det var länge sen. Det var kul, det var svettigt, fötterna skriker fortfarande, och jag känner mig fortfarande slö och trött i huvudet. Jag köper två power kings och en cola. Jag dricker aldrig power king. Ebba hjälper mig blanda ut det söta med det sura. Dricker påväg mot Malmö live där ett gäng inväntar oss. Mina fötter gör redan ont, men jag säger ingenting. Jag nickar och hälsar. Vi placerar oss och natten känns tung. Dock måste jag ta vara på dessa stunder, eftersom jag oftast är den som säger nej. Dessutom är vi alla här för att fira en fantastisk vän. Jag upprepar detta till mig själv i toaletten. Sluta ha ångest Elesine. Sluta stressa över att prestera bra runt nya sammanhang och vänner. Sluta må dåligt när du antar att folk tittar ner på dig. Jag har alltid varit en överpresterande person. Ett frö med oro, stress, ledsamhet, ilska, och ångest planterades inom mig för 18 år sedan, och fröet växer fortfarande, ibland mer än vanligt. Jag beställer ingenting på live. Försöker hålla konversationer vid liv, dock blir det svårare och svårare. Kroppen känns trött och ängslig. En blading av introvert och extrovert är vad jag är. Med människor som jag älskar kan jag vara hur som helst, dock med nya ansikten så känns det nästan som ett dubbelspel. Varför behövs bekräftelse? Jag har aldrig riktigt varit en osäker person när det kommer till min personlighet, för jag vet vem jag är. Dock när det gäller hur folk ser mig i sina egna ögon vill jag alltid prestera och få dem att tycka om mig. Vi lämnar Malmö live och går mot Möllan. Vissa människor vill direkt till KB, andra inte. Det slutar med att vi sätter oss på en till bar och pratar. En öppen fråga till alla, varför bryr sig folk om vad man ska göra efter studenten? Varför egentligen? Kommer du som fråga ta din tid till att sedan komma ihåg mitt svar? Inspirerar jag dig? Nej, du vill bara veta för att det är en social konstruktion, vilket i mina ögon är en inbildning. 

 Tiden är nu inne. Vi går mot KB. Vi står i väntan för att få komma in, fler folk lämnar och går åt varsitt håll, tillslut är vi sex kvar. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om KB. Jag vet inte riktig vad jag tycker om Malmös nattliv egentligen. Mycket folk, mycket rök, mycket alkohol, och mycket dålig musik. Jag blir orolig när jag dricker alkohol. Det är en konsumtion och det är romantiserat, speciellt i min ålderskrets. Jag vill inte låta "vuxen eller lillgammal för min ålder", dock blir jag rädd. Jag blir rädd när hela ditt samvete, plus, och kropp förändras. Jag blir rädd när jag själv hetsar och dricker mer. Jag vet min maxgräns, dock dricker jag inte så pass mycket så att jag når till den gränsen. Jag blir rädd när jag ser hur lättillgänglig alla verkar vara. Att dricka tills man stupar är ett fenomen jag inte förstår, dock förstår jag inte riktigt varför man dricker i vanlig ordning heller! Däremot tar jag del av dryck kulturen också, men jag märker hur irriterad jag blir när papperskorgen på bussen är fylld med ånger och plåga. Bussen stannar på min hållplats klockan 03:30. Pappa skrev ett fint sms. Jag cyklar hem och slänger av mig skorna. Somnar direkt och hör mitt alarm klockan 07:00. Dags för teater. 

En tillbaka blick.

                                                                          

Två av det finaste vi har.

Ett skepp kommer lastat med veckans lista.

Solen lyser och jag har köpt för stora hängsle byxor. Jag vet faktiskt inte hur jag har bokat upp mig så pass mycket under detta lov, när jag egentligen behöver tid för att plugga inför min opponering. Opponering den 23 maj från 08:30 till 12:30, kämpa kämpa kämpa. Det blir färre och färre skoldagar, dock så känner jag inte av någonting. Jag glömmer liksom bort att jag faktiskt tar studenten Är det den lyckligaste dagen av mitt liv? Är de det? Det här påsk nu iallafall. Förra påsken var jag, pappa, och mamma I Mombasa. Kenyas vackra kust. Jag badade varje dag och drack tusker. Just nu tittar jag om bonusfamiljen på svtplay. Serien ger mig ångest faktiskt, dock fortsätter jag titta. Hela konceptet med bonusfamilj har ju blivit mer vardagligare, vilket inte är konstigt, utan det är bara vissa av karaktärerna i serien som får min kropp att skaka ibland. Under förmiddagen övningskörde pappa och jag till Kivik. Vi åt lunch, jag soppa, han räkmacka. När vi skulle köra hem var vi tvugna att stanna. Jag avundas av alla människor som kan köra bil i längre sträckor. Jag själv klarar inte av det. Vet ni vad, låt oss se vart veckan tar oss!

Veckans plugg: Som sagt, jag har opponering nästa vecka och känner mig ganska nervös inför det. Behöver läsa igenom och skriva anteckningar. Idag vaknade jag av en dålig känsla i magen, jag är ganska stressad över att vi som grupp ska behöva sitta och kritisera varandra. Dessutom har jag ganska så få lediga dagar, så det gäller att ha ett bra upplägg. Herregud jag behöver semester. Jag måste också förbereda mitt svenska nationella tal. Jag har bestämt mig för att skriva om jämställdhet samt hur män inom teater världen tar sig själva på det fullaste allvar, när dem egentligen förstör andras liv. Vi får 5 minuter på oss. Jag har en etik redovisning också, vilket jag behöver bli klar med. Slutligen måste jag börja skriva anteckningar till ett samhällskunskaps prov som sker snart. 

 

Veckans film: Jag har en lista på 16 filmer som jag verkligen vill se! Här kommer några av dem: free solo, en kvinna bland män, skate kitchen, och Jonestown. 

Veckans stolthet: Mina vänner. Mina vänner som satsar och gör sin grej, dem inspirerar. 

Veckans kul: Imorgon ska jag spela in ett projekt med några kompisar. Senare i veckan ska jag ha mys kväll med mina bästa, och sen också fira en födelsedag. Kul, kul, dubbel kul!